torsdag 27 oktober 2011

Ny studie om riskerna med Pandemrix, ansiktsförlamning, domningar, stickningar, tarmproblem....

http://www.nyteknik.se/nyheter/bioteknik_lakemedel/lakemedel/article3295369.ece

Vaccinationen med Pandemrix innebar alltså risk för: ansiktsförlamning, domningar/stickningar i huden och inflammatoriska tarmsjukdomar. Jag skulle vilja lägga till många andra biverkningar/skador till listan. Men förstår att Läkemedelsverket försiktigt portionerar ut sanningen lite i taget. Allt för att rädda egna anseendet och undvika skandal.

tisdag 25 oktober 2011

Årets influensavaccin stoppas!

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1565236/Fortsatt-stopp-for-influensavaccin.html

Nämen!!! Influensavaccin är väl inte farligt???
Speciellt inte årets vaccin, den misstänkta komponenten som kan ge narkolepsi är ju borttagen... Det är ju så de marknadsfört det nya helt ofarliga vaccinet inför årets influensasäsong.

Efter det jag och mina nya "vänner" varit med om efter vaccinerats med Pandemrix 2009-10, kommer jag ALDRIG vaccinera mig igen. Enligt mina läkare bör jag inte heller göra det. Kroppens immunförsvar har minne och en ytterligare vaccinationen skulle kunna totalknäcka mig.

Trots att vi var så många som blev sjuka efter PANDEMRIX utvärderade vårt svenska Läkemedelsverk vaccinet som "betryggande och säkert". Finländska studier hjälpte tack o lov till att TVINGA svenska myndigheter att omvärdera/börja utreda/så smått erkänna vad som hänt. Narkolepsi är erkänt, andra skador inte - ännu!

Nu så här två år efter svinvaccinationen anses Pandemrix som riskfyllt och bör ej användas. Alla doser har dragits tillbaka. PANDEMRIX har förstört många människors liv, både för barn och vuxna. Alla åldrar är drabbade av Pandemrix. Och de som ansågs som riskgrupper och absolut skulle vaccineras med Pandemrix - för just dem var vaccinet som allra farligast.

måndag 17 oktober 2011

Tydligen betydligt lättare att vara efterklok än klok före!

Inlägg skrivet av Anneli.

Läste på FASS hemsida och bipacksedeln för Pandemrix för att se hur Läkemedelsverket uppdaterat biverkningarna av vaccinet. Jag kan inte förstå att inte media har uppmärksammat dessa ändringar mer eftersom de borde säga en hel del om den verklighet som myndigheterna in i det längsta försöker förneka, bl a från Läkemedelsverkets sida.

Det har väl säkert inte undgått någon med visst intresse för ämnet att vaccineringen medfört att många barn och ungdomar drabbats av narkolepsi. Jag är inte särskilt uppdaterad om själva sjukdomen men enligt FASS är det ”ett långvarigt tillstånd som ger stor trötthet dagtid” Jag trodde narkolepsi var en livslång sjukdom? Det ordvalet kanske skulle få fler att reagera starkare så därför undveks det? Vidare ska man därför enligt FASS vara särskilt försiktig med Pandemrix ”om man är under 20 år då vaccination kanske inte rekommenderas” Även allergiker uppmanas vara särskilt försiktiga. Tydligen ska du tala om för din läkare om du är/ misstänker eller planerar bli gravid eftersom du ”bör diskutera med din läkare om du KAN få Pandemrix”

Om vi backar bandet något…Hur var det nu det lät hösten 2009?? Var det inte så att det var JUST dessa grupper barn och gravida, minns inte om allergiska också tillhörde riskgrupperna, som så fort som möjligt, absolut snarast för att ha en chans att överleva vintern och den hotande influensan (lite överdrivet men ändå) skulle vaccineras?! Riskgruppen för svininfluensan är nu helt plötsligt riskgruppen för biverkningar istället. Alla vi som drabbats vet ju hur enormt mycket bevis som krävs för att symptomen över huvud taget ska hamna på bipacksedeln. Varför gravida bör vara försiktiga kan ju bara betyda att det bland många hänt något mycket negativt med denna grupp som inte går att förklara bort!? Inget som i sånt fall direkt kommit fram i media vilket är förvånande.

Även de som tillhörde riskgruppen 2009 men som haft turen att inte drabbats av biverkningar borde ju vara rasande med tanke på vilken RISK de faktiskt blev utsatta för. Tänk alla vi föräldrar som inte vågade annat än att göra som myndigheterna i det närmaste krävde! Vi utsatte det käraste vi har för en otrolig risk, både födda och tydligen även ofödda barn. Förstår att det är lättare att skaka av sig detta om man nu faktiskt inte drabbats men egentligen borde alla föräldrar känna sig enormt svikna och reagera!

Det framgår än idag inte av bipacksedeln att vaccinet gett svåra kroniska tillstånd. Däremot står det att Biverkningarna som t ex huvudvärk, trötthet, muskel- ledvärk, stickningar, domningar, yrsel, allmän sjukdomskänsla ”försvinner vanligen inom 1-2 dagar utan behandling. Om de kvarstår, kontakta din läkare. Med” Mycket sällsynta t ex neurologiska störningar uppmanas patienten också att omedelbart kontakta läkare.

Det Läkemedelsverket och Socialstyrelsen glömde skriva i denna information på bipacksedeln var att:

Om du drabbas av någon svår biverkning så kommer vi inom vården att i första hand säga: Det är slumpen som gjort att du fått dessa besvär samtidigt som du vaccinerats, bara för att du fick dessa symptom samtidigt som sprutan, som du dessutom aldrig tidigare haft så beror det i alla fall inte på vaccinet. Det är ditt eget immunförsvar som reagerat och vänt sig mot den egna kroppen, och alltså inte vaccinet i sig….( var är skillnaden???)

Om du Står på dig kommer vi att säga följande: Det är så nytt med detta vaccin så ingen vet egentligen vad som kan ha drabbat dig. Det är ju inte testat tidigare.

Eller: När så många i en population vaccineras så blir det vissa som drabbas (lite svinn får vi räkna med) Men nyttan var i alla fall så stor att vi anser detta som en lyckad kampanj.

Och att om du skadas av vaccinet finns inget botemedel eller annan behandling. Du hade otur. Du mår bättre om du kan acceptera din situation och inte tänka så mycket på dina besvär. Mindfullnes är bra…t ex

Vi kommer att ta bort vissa komponenter till ett annat vaccin men det betyder ju inte att Pandemrix var ett farlig/ dåligt vaccin!

Jag är rätt säker på att många av oss drabbade och våra anhöriga känner igen sig. Det känns nästan som mantran man inom vården fått för att bemöta oss känsliga individer med. Jag är personligen oerhört tacksam för att ha haft en engagerad och noggrann läkare och blivit grundligt och seriöst utredd och framförallt trodd från början men vet att många inte haft samma tur. Men faktum kvarstår: Trots detta har jag, tillsammans med många andra kvar mina biverkningar och snart har två år gått!!!!!. Många har så svåra besvär att ingenting fungerar längre, individer i alla åldrar är drabbade och kämpar något oerhört. Fallen med barnen som fått den hemska sjukdomen narkolepsi är inte de enda som blivit svårt sjuka. Men om detta skrivs eller debatteras nästan ingenting i medierna.

Livet kommer kanske för många aldrig att bli sig likt igen. Läkemedelsverket- Socialstyrelsen-Sjukvården som faktiskt orsakat oss detta lidande tar inte sitt ansvar. Istället för att hitta orsaken och behandling läggs energin och resurserna på att mörka så mycket det går! Vi drabbade är bara toppen av ett isberg, det är jag övertygad om. Varför inte köra med öppna kort från myndigheternas sida istället? Om man vänder på steken kan man ju istället gå ut till allmänheten med en lista på en rad symptom som man trots allt vet många fått av vaccinet och uppmana vaccinerade individer att reflektera över om det är något de drabbats av i samband med vaccination men inte själva satt i samband! DÅ skulle man få rättvis statistik!

Tack för ordet / Anneli

måndag 10 oktober 2011

8-åring drabbad av klåda och ben som känns konstiga. Trolig neurologisk skada efter svinvaccination. Typ av biverkning som delas av många.

Date: Sat, 8 Oct 2011 18:16:34 +0200
Subject: Re: Facebook gruppen "livet efter sprutan"
From:
To: lindamarie74@live.se

Hej
Tack för ditt svar. Jag har inte kopplat hans besvär med svininfluensa sprutan tidigare. Fick nyligen tipset från min syster. Såg sedan artikeln i Aftonbladet. Min tanke just nu är att ta reda på så mycket som möjligt. Googlade som hastigast på det du föreslog: parestesier och kände igen.
Förutom hudproblem så säger sonen att det "känns konstigt i benet och vänstra benet går mot min vilja". Vi åkte akut till sjukhuset i jan pga "insekterna som landar på huden" och "konstigt i benet". Inget fel på honom kroppsligen. Men vi remitterades till BUP. Där man konstaterar att han har svårigheter att reglera sin aktivitetsnivå och uppvisar problem förknippade med uppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Detta stämmer i nuläget. Men han var innan sprutan en lugn kille, utan hudproblem och ben som känns konstiga. Han fyller snart 8 år.
Kliandet kommer och går. Just nu är det bättre. Men i vintras då det var sämre fick han utslag/sår som han orsakade själv. Han kunde inte låta bli att klia. Främst på halsen, skuldrorna och bröstet fick han sår.
Vi har inte varit till läkare angående en eventuell koppling till vaccinationen.
Vi har inte anmält det någonstans.
Sonen har ingen läkare som tittat på det. Om man bortser från den enskilda händelsen på sjukhuset. Men då framförde jag inget om vaccinationen, tänkte inte på det. Läkaren frågade heller inget om det. Vi har heller inte varit hos någon neurolog.
Tack för tipset om neurolog. Jag ska ta reda på så mycket som möjligt om biverkningar. Ett första steg är att gå med i facebook-gruppen.
Mvh M

lördag 8 oktober 2011

Ytterligare vaccinskadad kvinna, neurologiska biverkningar som tydligt känns igen av övriga drabbade. Bemötandet från sjukvården väl bekant.

2011-10-05
Hej! När vi alla uppmanades att vaccinera oss tänkte jag att jag skulle vara en duktig medborgare och lyda rekommendationen att vaccinera sig. Jag fick ingen omedelbar reaktion på sprutan, men så här i efterhand har jag själv lagt ihop ett och ett och kommit fram till att jag fick vissa symptom.
Jag blev jättetrött från det att jag tog sprutan! Jag tappade all energi som om den bara rann ur mig. Jag hade hållit igång lite mer än vanligt i oktober och november 2009 och trodde att tröttheten berodde på det, men den gick inte över; den blev snarare värre. Redan i slutet av november började jag känna av att mina händer skakade när jag använt dem, men som sagt; jag gjorde ingen koppling till vaccinet då. I december fick jag väldigt ont i högerarmen utan anledning som höll i sig. I januari fick jag en vanlig förkylning, INTE INFLUENSA, som däckade mig totalt. Resten av familjen tillfrisknade snabbt, men jag blev bara tröttare. Jag fick gå och lägga mig och sova flera gånger om dagen. Som tur var hade jag inget arbete som jag måste gå till.
I februari ledsnade min man och tvingade mig att ringa läkare. Mina symptom var: rethosta kippande andning, extrem trötthet, svag feber som kom och gick och jag svettades hela tiden. Läkare uppmärksammade att jag dessutom hade en väldigt hög puls. Sköldkörtelprover togs och en lungröntgen, men de var bara bra. Fick äta Metoprolol 100 mg för hjärtklappningen att äta i en dryg vecka och blev ombedd att återkomma om hjärtklappningen inte gick över.
Hjärtklappningen kom tillbaka, värre än någonsin. Pulsen rusade från 80 till 130 av att jag bara reste mig ur sängen. Läkaren tog min puls efter att låtit mig vila i 15 minuter och reagerade på att den fortfarande var väldigt hög. Jag nämnde smärtan i min arm men fick till svar att det inte hade något med saken att göra. Han lät mig vila i ytterligare 10 minuter innan ett snabb EKG togs och då hade pulsen lugnat ner sig hyfsat. Hans diagnos var dålig kondition och stressat hjärta. Enligt honom skulle allt bli bra om jag bara började röra på mig. (Vill klargöra att jag är en trebarnsmor och var då 35 år. Jag har inga hälsoproblem i grunden. Hade inte behövt uppsöka läkare på åratal.) Jag försökte än en gång klargöra vilka problem jag hade och att för tillfället klarade jag inte av att röra mig mer än ett par meter utan att få rusande puls och yrsel. Han sade bestämt åt mig att jag visst klarade av att röra på mig och ville ge mig motion på recept. Metoprolol kunde jag få, men jag behövde det inte, sade han. Jag hade också kvar alla tidigare symptom; rethosta,feber, svettningar och trötthet; och fast jag sade det brydde han sig inte om det.
Min Man blev arg! Han bokade en ny tid dagen därpå hos en annan läkare. Denna läkare tog en massa prover och såg ut som om han lyssnade. En remiss skickades till hjärtläkare. Vid återbesöket några veckor senare, uppträdde läkaren som om han helt hade glömt bort mig. Han ögnade snabbt igenom provresultaten medan jag satt där. “Allt var bra!” sade han och vi fick gå hem.
Hos hjärtläkaren några veckor senare fick jag göra konditionstest. Jag orkade bara cykla några minuter. Pulsen steg snabbt och det kändes som om ådrorna i halsen skulle sprängas.Sköterskan som övervakade testet sade oroligt gång på gång att jag kunde sluta cykla när jag ville och att jag hade nått min maxpuls. Hon observerade mina skakningar i armarna och såg hur högerarmen hoppade av sig själv. Hjärtläkare blev orolig och skrev ner detta och sände det till min familjeläkare. Nu blev det tyst från läkarhållet. Jag trodde att jag var under utredning och väntade på att familjeläkaren skulle höra av sig. Vi gjorde några försök att nå läkaren, men förgäves.
Under sommaren 2010 mådde jag ganska bra, fast trött och energilös. Men fram på hösten kom symptomen krypande tillbaka. Förutom tröttheten, skakningarna, rethostan och febern, hade mina pupiller börja betett sig konstigt och liksom pulserade trots att jag var stilla i samma ljus, upplevde domningar i läpparna och en viss ömhet i buken.
Efter ett 24-timmars EKG trodde min hjärtläkare att jag hade en krånglade sinusknuta, men sade att jag måste be min läkare skicka mig till en neurolog för skakningarna i armarna och händerna. Min familjeläkare såg förvånad ut när jag kom tillbaka till honom och fick tänka en stund innan han kom ihåg mig. Återigen ögnade han snabbt igenom min journal och provresultat och hjärtläkarens utlåtanden medan jag satt där och talade om hur jag mådde. Han förklarade småflinande för mig hur pupillerna fungerar och talade om för mig att allt handlade om att jag måste acceptera min diagnos och gå vidare. Med viss tveksamhet skrev han remiss till neurolog och lunga, men han sade att han tyckte att det var onödigt. Han föreslog att jag var stressad och deprimerad och uppmanade mig att ta långa skogspromenader. Jag vidhöll att jag vare sig var stressad eller deprimerad utan bara trött och energilös, men han lyssnade inte utan fortsatte på sin linje.
Hos neurologen hade jag aldrig en chans att bli hörd. Neurologen började med att fråga om jag var glad av mig eller om jag var deprimerad. Jag fick känslan av att min läkare hade skrivit vad han trodde att det var: depression. Visserligen fick jag en liten diagnos och några piller utskrivna mot skakningarna, men eftersom neurologen så snabbt bestämde sig för vad jag hade bestämde jag mig innan jag lämnade hans rum att jag inte tänkte lösa ut medicinen. Jag var inte intresserad av att bli en pillerknaprare! Jag ville veta vad min skakningar berodde på!
När jag på återbesöket hos hjärtläkaren berättade vilken diagnos neurologen hade gett mig, såg han fundersam ut och sade att min diagnos var nervösa besvär! Och han tillade att det inte hade någonting med pulsen att göra som neurologen hade påstått. Jag blev väldigt paff och mycket besviken när jag förstod att neurologen bortförklarade mina skakningar med nervositet. Han känner mig inte ens! Jag sitter inte hemma och skakar av nervositet när jag sitter vid datorn eller vid pianot!
Ingen läkare gjorde någonsin en koppling till vaccinet och det gjorde inte jag heller förrän jag läste om andras symptom på sprutan. Men att springa och tjata på nonchalanta läkare är inte min grej: Jag nöjer mig med att jag är övertygad att mina symptom hade och har med vaccinet att göra.
Sakta men säkert fick jag kontroll över min skenande puls och skakningarna och de flesta andra symptomen har upphört. Men tröttheten är kvar. Förut kunde jag hålla i gång från morgon till kväll, men nu måste jag stanna upp och vila emellanåt. Jag kan inte planera att göra så många saker per dag eftersom jag vet att det kommer att innebära att jag är helt slut kommande dag. Bara att åka in och gå runt i staden någon timme gör mig helt slut. Jag saknar att få mycket gjort, men jag har accepterat att det förmodligen kommer att vara så här nu. Min man har sagt att jag får vara hemmafru så länge jag vill, för han vill hellre att jag ska orka med familjen. I dag har jag ingen kontakt med läkare och mitt förtroende för den svenska läkarvården är inte stort.
Nu har jag skrivit av mig lite frustration och kanske någon kan känna igen sig i min situation.
Mvh L
(L vill vara anonym, har godkänt att mejl publiceras.)